Att ligga sked är mysigt, men svårt!
- Håller du om mig sedan?
- Visst, ska bara kolla ...
Hustrun snurrar runt, vänder vackra sidan till och slumrar snart sött. Inte långt därefter släpper mina bloddränerade, krampande armar och händer paddan och jag släcker lampan.
Då var det dags att smidigt och diskret uppfylla sitt löfte. Smidigheten uteblir dock när jag med halvt bortdomnade armar försöker baxa mig under frugans täcke och omfamna henne.
Grymtningar, gnyenden och förbannelser kommer ur hustrun när det varma täcket plötsligt försvinner och ersätts av en kall arm. Men ett löfte är ett löfte och efter en stunds bök har jag intagit rätt position strax akter om den grymtande skönheten.
Allt är lugnt i ungefär trettio sekunder. Det som strax stör friden är det nackhår som den omfamnade inte kan sätta upp i tofs och som kliar mig oavbrutet i näsan.
Försöken med att klia sig med tungan och underläppen misslyckas och det enda som kvarstår är att släppa omfamningen och klia,klia, klia ...
Nya grymtningar hörs men snart är allt lugnt. En minut senare kliar det igen men med närmast omänsklig viljestyrka lyckas jag ignorera störningsmomentet. Efter ytterligare en minut märker jag att den arm som inte håller om hustrun inte går att finna. Det visar sig snart att armen sitter där den ska men sover djupt och svarar inte på kommando.
Åtrestår endast att enarmad försöka rulla över på rygg och få liv i armen igen.
I tumultet river jag med mig frugans täcke och nya missljud tar vid.
Under tiden jag försöker skaka liv i min sovande arm rullar även hustrun över på rygg.
Det blir inte mycket tydligare än så, operation omhållning är över för denna gången.
Ett dygn senare är allt glömt och då tar nya försök vid. För det är mysigt, en stund.
