Tetris i mitt huvud.
Tankar, bekymmer, rädslor och farhågor ramlar ner i ständigt ökande takt likt ett Tetris-spel.
Försöker förtvivlat sortera, vända, vrida och lägga de olika bitarna tillrätta.
Snabbare, snabbare, snabbare ...
Det går för fort, det går åt helvete för fort! Jag sliter men hinner inte lägga pusslet innan det är försent.
Game over! Game jävla fucking over!
Kvar finns bara ångest, tårar och känslan av hjälplöshet ...
Mobilisering av inre och yttre krafter tar vid. Gemensamt ser dom till att bitarna snart rör sig långsammare.
Känner lugnet, känner kärleken, känner tacksamheten.
Livet går vidare, bitarna fortsätter falla ...
