ICA - en tuff hinderbana!
Att handla på den lokala ICA-butiken en lördag är som att springa en tuff hinderbana. Prövningarna är många och endast kunder med uthållighet och järnvilja kommer helskinnade därifrån.
Med detta i åtanke står jag nu med bultande hjärta på parkeringen och blänger trotsigt på det första hindret.
Hinder nummer ett är placerat i direkt anslutning till butiksentrén och kan liknas vid ett kortare gatlopp.
Bingolottoförsäljare, gubbar från Lions som kränger tulpaner och majblommesäljande ungar i flock försöker hindra mig från att nå entrén. Här finns inget utrymme för tvekan. Take no prisoners, mumlar jag för mig själv innan jag med vagnen som murbräcka tar fart genom folkhavet. Det kränger och dunsar i vagnen då jag triumferande lämnar ett moln av lotter, tulpaner och majblommor bakom mig. Hinder nummer ett. Check!
Hinder nummer två består av förbutiken strax innanför entrén. Förbutiken befolkas av latmaskar med tipskuponger i händerna som inget hellre vill än att vinna storkovan och ligga på sofflocket istället för att göra ett vettigt handtag.
- Om du ställer dig lite längre till höger täcker du ingången ännu bättre, möter ingen större förståelse.
Några dunsar senare är jag äntligen inne i själva butiken. Ett kortare bedrägligt lugn lägger sig men jag låter mig inte luras.
Några tomater och gurkor senare vrålar en galen varuprovare i örat på mig.
- Får det lov att vara ...?
- Nej tack!
- Men det är jätte ...!
- NEJ tack!
- Ska du verkligen inte ..?
- Vad i h-vete är det du inte förstår? Jag vill inte smaka på din smörja, ylar jag och demonstratören tar förskräckt skydd bakom sina brödbitar med okänd kladd.
Ovanstående scenario upprepas en handfull gånger innan jag når ett av de svåraste hindren på banan nämligen lösgodishyllan.
Godishyllan är ett hinder på ca 10 m och är fylld av ungar med snoriga, otvättade händer som frenetiskt gräver i godisbehållarna. Oljudet är öronbedövande då skrikande ungar och trötta föräldrar debatterar om värde på påsens innehåll. Likt Ingemar Stenmark försöker jag kryssa mig igenom folkhavet. Ok, jag gränslar några gånger men lyckas genom ett under ta mig förbi.
Sista hindret är på nytt hinder nummer ett. Ett nytt moln bildas och jag är äntligen i mål.
Svettig, stolt och adrenalinstinn sätter jag mig i bilen och kör hem. Än är det krut i gubben!
