Påskkärringar är ett pack!
Skärtordagseftermiddag, jag är äntligen ledig och häller sakta, nästan rituellt upp påskens första öl.
För glaset till mun... Knackelibang på dörren!
- Men va fa...!
Vid närmare eftertanke kan det ha varit katten som stökar. Nu ska det bli gott med ...
Jag avbryts av ett energiskt knackande som bara kan liknas vid en en hackspett som just nosat till sig en fet larv.
- Ja, jag kommer!!
Jag öppnar dörren och möts av en hop utklädda ungar som vrålar, glad påsk!
Ungarna ser min misstänksamma min och halar snabbt fram ett massproducerat kort som jag tror föreställer en kyckling. Jag uppsakattar att tidsåtgången för korttillverkningen ligger på under 10 sekunder.
Nu ska det tydligen ske byteshandel. Jag ska i utbyte mot ett slarvigt tillverkat kort ge de redan sockerstinna ungarna mer godis eller kontanter. Känns inte som någon vidare affär för min del.
Ungarna som dock verkar vara slipade förhandlare står trotsigt kvar medans jag funderar på vad jag har hemma.
Kontanter, lösgodis eller fulchoklad saknas i vanlig ordning i hemmet.
Det som återstår är finchoklad som ska avnutas med bubblet. Till ungarna? Hahaha! Skulle inte tro det!
Det som återstår är glass och en halv burk chokladströssel vilket säkerligen inte anses godtagbart av packet vid dörren.
Dock ler gudarna mot mig när jag upptäcker några guldtior i byxfickan. Påskkortet kostar mig trettio spänn och lugnet lägger sig åter.
När ungarna pinnar iväg till nästa granne tänker jag för mig själv.
Dom är trots allt ganska söta, (på håll).
