Flyga - helt onaturligt!
Snart är det ånyo dags för en semesterresa. Nu är det oftast så att för att komma dit jag vill på rimlig tid krävs att jag sätter mig i en flygmaskin. Där har jag ingen kontroll, kan inte välja att stiga av utan får snällt acceptera att mitt och mina medpassagerares liv ligger i händerna på piloterna.
Jag är fullt medveten om att olycksrisken är minimal men det hjälps inte riktigt. Jag är sällan helt bekväm.
Jag minns när jag satt ett par rader framför några överförfriskade norrmän som innan start föga tänkte på det onaturliga med att flyga. Det sprakar till i högtalarna ...
- Detta är kapten Strömholm ...
- Ånaj ikke han! ropar normännen och vrålar av skratt.
Hmmm, så lagom roligt om ni frågar mig.
Det som även gör det hela värre är att jag sällan hör vad kaptenen säger då jag lugnar mig med musik i öronen.
När jag försöker återskapa vad kaptenen har sagt med dom fragment jag har uppfattat blir det i mitt huvud oftast paradoxala meddelanden.
- Detta är kapten Andersson som talar. Det finns ingen anledning till oro ...
- Ena motorn har inte stannat ...
I och för sig goda nyheter men varför säger han så? För visst var det så han sa, eller ...?
Men det blir väl som vanligt att jag får lyda det goda råd jag en gång fick.
"Har du inte tandvärk är det bara och bita ihop"
